jag och hundar...
Vet inte om ja berätta de då jag jobbade på lear i trollhättan och pendlade? Iallfall då på vägen hem en fredag så ser jag hur de står nåt djur i mitten av vägen. Var vid dalskog. Tre bilar framför mej bara kör, helt fort förbi och nästan PÅ vad jag nu såg va en hund! En liten tax-aktig jakthund. Jag skrek där ja satt bakom de andra bilarna när dom nästan körde över honom.
JAg va sen hem och skulle på fest så jag körde sakta och titta på hunden.. gick väl fem sek så sa jag -Men faan oxå! och In med hunden i bilen. Jag gillar inte djur överhuvud taget! Men jag gillar ännu mindre att de händer dom nåt så jag kunde bara inte låta bli å låta nån annan komma och kanske köra på honom. Direkt han kom in i bil så somna han. Han va heelt färdig. Jävla jaktgubbjävlar tänkte jag. stackars vovvar. Tänkte att detta får jag inte berätta när jag kommer hem, att jag e så mesig som bryr mej om en byracka.
Stannar till i dalskog och letar efter namn och nummer men de fanns inte! Va fan gör ajg nu då? Såg en man som jag frågade om han kände till hunden eller vems de kunde tänkas vara, eftersom dalskog e sjukt litet kunde de la inte va så svårt. Nej sa han men att de va några som bruka jaga på gatan över vägen, fråga där. Åkte dit. blir hänvisad längre in på gatan, fråga där. då va de ett hus längre in i skogen som de bodde jaktfolk i... Jag åkte runt i EN OCH EN HALV timme!! Hitta vovvens hem tillslut iallafall. Tänkte att va fan så typiskt och knepigt att de hände.
Härom veckan va de dags IGEN! Åker förbi bäckefors och mot uddevalla så ser ja nåt på samma sätt som då för 2 år sen och tänkte att nee de kan väl aldrig....? Jo en HUND! Även denna gång så svor jag högt innan jag kände att ja ju va tvungen hjälpa han, han stod oxå bara mitt i vägen och inte flytta sej helt totalt färdig. Som tur var hade han nummer på halsbandet och jag mötte ägaren 15 min senare på facklan. Så nu undrar jag va e de med mej och hundar?? Jag hävdar att jag inte gillar dom men ändå måste jag ut och rädda titt som tätt. Tommy undra vaför jag inte bara lät dom va..... Men de kan jag inte. Inte äns jag e så hård.
Nu hoppas jag iallafall att jag ska slippa vara hund-räddare ÄNNU en gång. Men med min hundtur står där väl snart en vovve i vägen snart igen?
JAg va sen hem och skulle på fest så jag körde sakta och titta på hunden.. gick väl fem sek så sa jag -Men faan oxå! och In med hunden i bilen. Jag gillar inte djur överhuvud taget! Men jag gillar ännu mindre att de händer dom nåt så jag kunde bara inte låta bli å låta nån annan komma och kanske köra på honom. Direkt han kom in i bil så somna han. Han va heelt färdig. Jävla jaktgubbjävlar tänkte jag. stackars vovvar. Tänkte att detta får jag inte berätta när jag kommer hem, att jag e så mesig som bryr mej om en byracka.
Stannar till i dalskog och letar efter namn och nummer men de fanns inte! Va fan gör ajg nu då? Såg en man som jag frågade om han kände till hunden eller vems de kunde tänkas vara, eftersom dalskog e sjukt litet kunde de la inte va så svårt. Nej sa han men att de va några som bruka jaga på gatan över vägen, fråga där. Åkte dit. blir hänvisad längre in på gatan, fråga där. då va de ett hus längre in i skogen som de bodde jaktfolk i... Jag åkte runt i EN OCH EN HALV timme!! Hitta vovvens hem tillslut iallafall. Tänkte att va fan så typiskt och knepigt att de hände.
Härom veckan va de dags IGEN! Åker förbi bäckefors och mot uddevalla så ser ja nåt på samma sätt som då för 2 år sen och tänkte att nee de kan väl aldrig....? Jo en HUND! Även denna gång så svor jag högt innan jag kände att ja ju va tvungen hjälpa han, han stod oxå bara mitt i vägen och inte flytta sej helt totalt färdig. Som tur var hade han nummer på halsbandet och jag mötte ägaren 15 min senare på facklan. Så nu undrar jag va e de med mej och hundar?? Jag hävdar att jag inte gillar dom men ändå måste jag ut och rädda titt som tätt. Tommy undra vaför jag inte bara lät dom va..... Men de kan jag inte. Inte äns jag e så hård.
Nu hoppas jag iallafall att jag ska slippa vara hund-räddare ÄNNU en gång. Men med min hundtur står där väl snart en vovve i vägen snart igen?
Kommentarer
Trackback
