gråt och oro!!
Igår va en jobbig dag... Phuuu...
Allt va först som vanligt typ förutom att liam inte verkade vilja sova nå större och käka lite mindre under natten vilket gjorde att han ville äta oftare. Zzzz......!
Sen på förmiddagen så greja jag med han och plötsligt(!!) så upptäcker jag till min stora förtvivlan en knöl på hans hals! Först blev jag bara lite fundersam men ju mer jag tittade och jämförde med andra sidan halsen så insåg jag att knölen fan e helt stor!! Då börja jag ringa ner till bvc och direkt hon svara och jag börja berätta så kom tårarna... En knöl!! Det lät värre när ja sa det högt. Tommy blev oxå rädd och kom hem till oss. Dom på bvc rådfrågade med en läkare där nere och då tyckte dom de va bäst vi kom ner. Blev ännu mer rädd och tårarna ville bara inte sluta rinna. Försökte skärpa mej så man såg någorlunda ut och så stack vi ner. Fick kämpa för att inte börja lipa där med. Hon tittade på honom och undersökte i halsen och lyssnade på hjärtat och inget tydde på att han va påverkad av den iallafall för han reagerade inte då hon tog på den och så. Så fick vi vänta igen för hon skulle gå igenom bb-journalen och ringa barnläkaren på näl.
Satt och väntade och tänkte massa hemska tankar... Så kom hon och så skulle vi gå med in till bvcs väntrum för där va de inga folk. Då höll ja på få hjärtinfarkt tror ja. Meeen, som tur va så fick vi goda besked. Läkaren på näl trodde nästan säkert de va en muskelbristning från förlossningen som kunde komma efteråt. Hon sa att varken hon eller läkaren på näl va oroliga så hon tyckte inte vi skulle vara det heller. Kändes lite bättre men ändå vet vi ju inte helt säkert om de är de men förmodligen. Skulle höra av oss om de blev större.. Då skulle vi få åka till näl och så skulle dom göra ett ultraljud på halsen. Idag ser de precis likadant ut och han äter bra och är precis som vanligt så jag får väl lita på vad de sa. Kan väl inte mer göra i nuläget. Faan vilken pärs alltså. Kanske inte låter så farligt men jag blev helt förstörd där ett tag.
Idag har vi varit uppe tidigt och varit iväg till socialkontoret och skrivit under vårdnadspapper och sånt som man får göra. Sen åkte jag och Liam och handlade lite och T åkte tillbaka till sin snö som han hållit på med sen 2 i natt... Stackare..
Nu ligger L och sover och jag funderar på sätta på nån film jag fått låna av pappa. Somnar väl jag med men får se.
Skulle kanske ut gå med anki sen men nu vet jag inte om jag orkar när de snöat... trögt gå i för dom har la inte hunnit ploga gångbanorna än tänker ja.
ikväll blir vi ensamma oxå för då skulle T pressa hö... Guud, hur orkar man va bonne?? Jaja inte mitt problem.
Adios!
Allt va först som vanligt typ förutom att liam inte verkade vilja sova nå större och käka lite mindre under natten vilket gjorde att han ville äta oftare. Zzzz......!
Sen på förmiddagen så greja jag med han och plötsligt(!!) så upptäcker jag till min stora förtvivlan en knöl på hans hals! Först blev jag bara lite fundersam men ju mer jag tittade och jämförde med andra sidan halsen så insåg jag att knölen fan e helt stor!! Då börja jag ringa ner till bvc och direkt hon svara och jag börja berätta så kom tårarna... En knöl!! Det lät värre när ja sa det högt. Tommy blev oxå rädd och kom hem till oss. Dom på bvc rådfrågade med en läkare där nere och då tyckte dom de va bäst vi kom ner. Blev ännu mer rädd och tårarna ville bara inte sluta rinna. Försökte skärpa mej så man såg någorlunda ut och så stack vi ner. Fick kämpa för att inte börja lipa där med. Hon tittade på honom och undersökte i halsen och lyssnade på hjärtat och inget tydde på att han va påverkad av den iallafall för han reagerade inte då hon tog på den och så. Så fick vi vänta igen för hon skulle gå igenom bb-journalen och ringa barnläkaren på näl.
Satt och väntade och tänkte massa hemska tankar... Så kom hon och så skulle vi gå med in till bvcs väntrum för där va de inga folk. Då höll ja på få hjärtinfarkt tror ja. Meeen, som tur va så fick vi goda besked. Läkaren på näl trodde nästan säkert de va en muskelbristning från förlossningen som kunde komma efteråt. Hon sa att varken hon eller läkaren på näl va oroliga så hon tyckte inte vi skulle vara det heller. Kändes lite bättre men ändå vet vi ju inte helt säkert om de är de men förmodligen. Skulle höra av oss om de blev större.. Då skulle vi få åka till näl och så skulle dom göra ett ultraljud på halsen. Idag ser de precis likadant ut och han äter bra och är precis som vanligt så jag får väl lita på vad de sa. Kan väl inte mer göra i nuläget. Faan vilken pärs alltså. Kanske inte låter så farligt men jag blev helt förstörd där ett tag.
Idag har vi varit uppe tidigt och varit iväg till socialkontoret och skrivit under vårdnadspapper och sånt som man får göra. Sen åkte jag och Liam och handlade lite och T åkte tillbaka till sin snö som han hållit på med sen 2 i natt... Stackare..
Nu ligger L och sover och jag funderar på sätta på nån film jag fått låna av pappa. Somnar väl jag med men får se.
Skulle kanske ut gå med anki sen men nu vet jag inte om jag orkar när de snöat... trögt gå i för dom har la inte hunnit ploga gångbanorna än tänker ja.
ikväll blir vi ensamma oxå för då skulle T pressa hö... Guud, hur orkar man va bonne?? Jaja inte mitt problem.
Adios!
Kommentarer
Trackback
