surfis

min lilla kille har blivit så sur. Gnällig. Mesig. Han som alltid varit SÅ glad. Alla har sagt ååå vilket charmtroll som är så glad och bara skrattar och smilar upp sej mest hela tiden. Aldrig gråter eller nåt. Tog Lååång tid innan tex mamma hörde honom gråta ordentligt första gången. Flera månader.
Men nu, nu är han här... Surfisen. Nu undrar jag om det är för att stanna? Känns så just nu.

Idag va de helt bra som vanligt på morgonen. efter han vaknat glad åt han och fortsatte sitt härliga morgon kvitter medans jag städade. Åker till cissi. Och där kommer Alfons krypandes mot oss i hallen. Liam sitter på golvet och börjar storgrina. Stora hemska alfons.... NOT han va bara söt go och glad men liam börja ändå.
Sen va han mest grinig. Inte kul. Inte för hans kompisar heller som blir rädda när han sätter igång och då oxå blir ledsna :/ Well well... hoppas forf bara på att de är nåt spec som gör de. som tänder, vaccinet eller nåt som kommer gå över.

Men men så ler han liten stund och som vanligt så minns man inte alla sura miner längre :)

Kommentarer
Postat av: Cissi

;)

2009-11-25 @ 22:29:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0